Sigurd Lewerentz har ritat en märklig blomsterkiosk vid östra begravningsplatsen i Malmö. Byggnaden är av betong med rutmönster och taket i koppar skjuter över fasaden mot gatan. Taket ter sig överdimensionerat och nästan som om det skulle glida av eller välta byggnaden. Kiosken, egentligen för stor för att kallas kiosk, blir monumental och en sådan där byggnad som är svår att släppa med tanken om man en gång sett den.

När jag upptäckte att Norrköpings auktionsverk sålde en akvarell av Sigurd Lewerentz så tittade jag till lite extra. Motivet var en kanal med husfasader på båda sidor. Exakt ritat,  nästan som med linjal, skalenligt. Jag tänkte att det var i Holland men samtidigt hade bilden ett ljus som verkade onaturligt och jag associerade vagt till en science fictionberättelse. 

För att föreställa sig bilden kan man gå och ställa sig vid ingången till Skogskyrkogården i Enskede. En rak väg löper mellan två murar. Låga kolonner och tallar flankerar också.

En kanal som ingången till en begravningsplats tänkte jag och bilden fick en extra laddning.

Men var akvarellen så bra egentligen? Ungdomsverk, träning inför kommande stora uppgifter för den tyste arkitekten.

Utropspriset var 800 kronor. Eftersom det var en webbauktion så har man en hel vecka på sig. Jag avvaktade lite, visste inte riktigt om jag ville ha bilden. När det var en dag kvar låg budet på 1050. Jag bjöd 1200 och det stod sig till sena kvällen. Ny spekulant kom in med 1500.

Jag tittade på bilden igen. Himlen var overkligt blekt blå och återspeglade vattnet. Målningen växte i styrka och jag tyckte att jag såg ett mästerverk framför mig, ett mästerverk som ingen annan egentligen hade sett. Jag höjde budet till 2100.

Nästa dag studerade jag bilder av kiosken från Malmö och tyckte mig se hur också den fanns antydd i den holländska akvarellen. Nu var jag övertygad om att köpa. Jag tänkte mig gå upp mot 3500.

Någon minut innan auktionstiden gick ut kom en ny budgivare in med ett bud på 5000. Jag höjde utan att tänka till 5500 och svaret kom direkt till 5600.

Solveig kom in och undrade vad jag höll på med. ”Den där har mycket pengar, det är ingen idé och dessutom alldeles för dyrt, sluta nu”. Jag höjde till 7100 och kände mig beredd att ge det tiodubbla. ”Hur kan du bjuda så mycket, sluta nu” sa Solveig coh drog mig bort från datorn i samma ögonblick som motbudet på 7200 kronor kom.

Sedan dess har jag skärskådat och sörjt mitt förlorade mästerverk.

Som kompensation ska boka plats på Skogskyrkogården!!