”Vänligheten” av John Ajvide Lindqvist: Skräcken har transformerats till folkhemsmiljö ännu tydligare än i hans tidigare böcker. Fångar en samtid som ter sig rättmätigt osäker.

”Klara och solen” Kazuo Ishiguro: en robot med större empati än människorna men också en hopplös sak. Vi får lära oss leva med varandra utan robotar och algoritmprogram.

”Som har inget redan hänt” Niklas Rådström. Om att överleva akut myeloisk leukemi (AML) via benmärgstransplantation. En patografi att andas med.

”Alla tvättar händerna” Emma Frans: Att vara professionellt upptagen dag ut och dag in med coronavärlden under det första året. EF håller kursen och hanterar drifterna till panik och liknöjdhet.

”En uppblåst liten fittas memoarer” Aase Berg: Ordkonstnären blir ovanligt personlig men ändå vet man inte riktigt.

”Om snö och guld” Inger Edelfeldt: Berättar omständligt om ett barns tankar, en mäktig berättelse växer fram.

”Skymningstid” Henrik Bromander: En av våra största författare som fångar samtidskänsla och inte drar sig för det låga med ett i grunden humanistiskt synsätt.

”Flocken” Johan Anderberg: Begärde ut mejlväxlingarna från Folkhälsomyndighetens inre kärna och gestaltar den svenska coronastrategin som får sig en långt om länge framväxande besjungare.

”Ljusnan du mörka” Lars Lundgren: Folkhemska noveller oftast över gränsen till vad som brukar kallas verklighet. Några av novellerna kvardröjande orosmoln.

”Konferensen” Mats Strandberg: Jag förstod att konferensandet rymde en mörk hemlighet, här blir den monstruös.

”Tills alla dör” Diamant Salihu: Kanske vi kommer ganska nära en viktig förklaring till våld kopplade till kriminella gäng; övergivna barn. DS har gjort ett omfattande intervjuarbete och hållit den egna moralismen i strama tyglar.

”Palliativsamhället” Byung-Chul Han: Tredje boken till svenska av den sydkoreanske filosofen. Också en samhällsbetraktare och analytiker med ett uttryckfullt språk.

”Brinn mig en sol” Christoffer Carlsson: Svenska moderna deckare är ett moras av vardagsliv utan kraft och insikt. CC är ett av få undantag (liksom Liza Marklunds oväntade återkomst till att skriva något bra ”Polcirkeln”).

”En svart mans anteckningar” James Baldwin: en återutgivning från 1955. Kampen med andras och den egna rasismen direkt från källan.

”Pandemier” Amina Mansoor: väldokumenterad vetenskapsjournalistik, pedagogisk skicklighet och ett återhållet temperament. En bok om coronaåren som få andra.

”Eufori” Elin Cullhed: Om Sylvia Plath som i ECs bok framstår som en så mycket vanligt besvärlig småbarnsmamma med en oförstående make och bristen på kontakt med andra vuxna.

”Empire of pain” Patrick Radden Keefe. Läkemedelsbolag som utvecklar viktiga mediciner och undanhåller biverkningar, ett imponerade bakgrundsarbete och en historieskrivning av 50-och 60-talets USA (recenserad av mig i AllmänMedicin 4/21).

”Trion” Johanna Hedman: Reminiscenser från en ungdom som upptar större textvolymen och kontrasteras mot en minnets sorg.

”Svar till D” Wera von Essen: En författare som gör sitt liv till litteratur och gör skäl för ordet autofiktion. I sin tredje bok fortsätter hon visa närhet till sig själv och finna gestaltning.

”Barndomsbrunnen” Göran Greider: Just i detta nu kan vi på twitter och Instagram följa Greiders väg hem från sjukhus där han tillbringat stor del av detta cytostatikabehandlingsår. Åter en patografi, rättframt berättad.

”Vackra värld, var är du” Sally Rooney: Författaren bedriver isolerad självterapi och återupptäcker brevromanen efter sina framgångar med de två första romanerna om relationer mellan unga människor. Skriver med en närvarokänsla som påminner om Karl-Ove Knausgårds.

”A andra tankar” Katarina Frostensson: Försöker återvinna sin poetiska brio efter åren med makens fall från kulturens inneplats. Märkliga utfall mot alla och envar som tar loven av de poetiska försöken.

”Två pistoler” Klas Östergren: två unga människors försök att komma till rätta med varandra mästerligt skildrat och berättad av överstallmästare Munck. Som vanligt hos KÖ återstår en känsla av att vi inte fått veta allt och att det så ska vara.

”Nu” Lars Andersson: En berättelse om en träaktig ensamvarg som växer ut till nya möjligheter av en oväntad grannkontakt.

”Löpa varg” Kerstin Ekman: människan som tagit sig alltför stora rättigheter, en gammal jägare rannsakar sig själv, upptäcker vad han förträngt och inser sin begränsade förmåga. Sällan har KE varit så koncentrerad och lyckats formulera ett författarlivs erfarenheter.

”Shutdown” Adam Tooze: Ekonomen AT tar itu med coronaårets ekonomiska konsekvenser och tycks ha hela världen i sin hand i siffror, grafer och citat från alla dem som har ekonomiskt inflytande. Åter tycks ”whatever it takes” vara ordet som styrt ekonomiskt stöd, nåja åtminstone 2020 och 2021. Sen får vi se.