Den 12 juni gick jag ut högstadiet på Djäkneparksskolan i Norrköping. Sex veckors arbete på Sempers laboratorium väntade. Men först köpte jag en vespa. Det var en röd fyrväxlad Popolino av 1968 års modell.

Några dagar senare kom ett brevkort till studerande Björn Landström från farfar Emanuel och Anna i Luleå med en ”slant”.

Jag, mamma och pappa flyttade ut till landet vid Böksjön i Kolmården. Vi bodde på andra våningen i ett annex till Böksjö gård. Jag hade mitt kombinerade sov- och TV-rum nära trappan.

Vi hade bott där på somrarna sen 1961 och antalet andra boenden hade successivt försvunnit, närmare tio barn hade blivit bara jag kvar. Lugnt och stillastående. En känsla av att tiden höll på att rinna ut. Men inte riktigt, jag hade stora ytor att röra mig på, för idrott, bad och i skogen. Bonden Tage hade sålt sina djur och bara de sista åkrarna brukades. Min pappa övervakade vägen och höjde näven mot bildårar som körde långt över 30 km/h.

I slutet av juli skulle jag köra upp för motorcykelkörkort. Jag visste att jag behövde övningsköra på min vespa. Min pappa fick köra efter i bil. Jag åkte till arbetet på Sempers laboratorium med min pappa efter i bil.

Kamrat Gert Furumalm som gått ett år på gymnasiet kom på besök. Vi löptränade, spelade fotboll, stötte kula, spelade badminton och badade. Jag besökte honom vid Ensjön på andra sidan Norrköping och vi spelade fotboll, sprang i Vrinneviskogen och badade. Och så hade vi våra mopeder och cyklar. Ta sig fram även på längre sträckor var inte något problem. Vi gick i Kolmården och gjorde upp eld.

Cyklat från stan i Norrköping hade jag och min mamma gjort. Vi cyklade de knappa tre milen via Åby, längs Bråviken, förbi Getå och uppför den enorma Oskarshällsbacken, förbi den nyligen nedlagda lanthandeln i Strömsfors och på den sista kilometern grusväg.

När helgen kom lånade jag och min pappa en båt och fiskade i Lilla Älgsjön. Jag minns aldrig att vi fick nån fisk. Vi såg nästan inte heller till några andra människor.

Varje dag kom Dagens Nyheter i vår brevlåda med lantbrevbärare. Jag eller min mamma stod och väntade. Den 17 juli hade 47.000 engelska hamnarbetare gått i strejk för bättre villkor. Storbritanniens premiärminister Edward Heath proklamerade undantagstillstånd.

En dag sprang jag runt Böksjön vilket tog en knapp timme, på kvällen såg jag sen på TV Howard Hawks´ film ”Flodöverfallet” och läste i Dagens Nyheter om Hawks´ reaktionära sidor. Filmen var bra, men ännu bättre var ”Red River” och ”Rio Bravo”.

Övningskörningen på vespan fortsatte. Teoriboken läste jag noga. Körkortsprovet låg framför som sommarens skugga.

Efter sex veckor på Semper fick jag semester. Jag hade analyserat fetthalt och proteinhalt i foder. En några år äldre arbetskamrat hade varnat mig för gymnasiet där jag skulle träffa på obegripligheter som derivator och integraler. Fick ut min lön på 1500 kronor och köpte tio Volvoaktier.

Strejken bland hamnarbetarna tog slut, de fick 30 kronor mer i veckan.

Den sista juli åkte vi in till stan, jag med vespan och min pappa med bil. Det var dags för körkortsprov. Jag en annan privatist pratade innan. Han hade uppenbarligen inte förberett sig. ”Tänk på att göra tecken när du ska svänga” sa jag. ”jaså ska man det” sa han.

Teoriprovet gick bra. När den andre killen startade sin uppkörning svängde han höger utan att göra tecken. Det blev bara en tur runt kvarteret.

Jag körde min vespa framför bilinspektörens bil. Min pappa fick följa med i bilen. När jag höll på att svänga in på en enkelriktad gata skrek både min pappa och bilinspektören genom nedvevade rutor och jag hann hejda mig. Jag blev godkänd och skulle få mitt körkort på posten. Min pappa instruerades att ännu en tid ändå övervaka min körning…

Sommaren tog snart slut. Vi åkte till ett stekhett Paris och sedan började gymnasiet. En känsla av frihet inträdde.