David Foster Wallaces roman ”The pale king” försöker berätta om revisorers arbete på 1980-talet. Det är en märklig bok, sammanställd efter Wallaces självmord och mer ett underlag för en roman än en färdig roman. Ändå är det stark, den existentiella laddningen håller uppe ångan.

Flera sommarjobb jag haft har varit oerhört tråkiga, det har inte funnits arbetsuppgifter eller så har arbetet bestått av tillskapade meningslösa uppgifter. Uttråkad har jag känt mig. Och det är just ”boredom” som Wallace beskriver och  försöken att transponera arbetets boredom till något meningsfullt.

”We fill preexisting forms and when we fill them we change”. När människor i alltför stor utsträckning utför  arbetsuppgifter på ett genomstrukturerat sätt så urholkas successivt den mänskliga sensibiliteten.

Jag kan ana en samhällsutveckling där förut självständiga arbeten övergår i ifyllande av ”preexisting forms” och utarmas. Att läsa David Foster Wallace är att bli varse faran.