Den 22 april handlade radions kulturnytt om ”Zonen”. Det hade förstås med 25-årsminnet av härdsmältan i Tjernobyl att göra. Fredrik Wadströms femtonminutersprogram var ett koncentrat av mänsklig dårskap och mänsklig förtröstan. Han reste in i den avstängda zonen, 30 km lång, där numera bara återvändande gamlingar bor som inte bryr sig om strålningen. Han återkallade känslan från Tarkovskijs film ”Stalker”,  bröderna Strugatskijs bok ”Picnick vid vägkanten” och berättade om det häpnadsväckande dataspelet S.T.A.L.K.E.R som är ett ukrainskt monsterspel  sprunget också det ur strålningen.

En lite oväntad upptäckt är att den övergivna staden Pripjat som byggdes samtidigt med det fantastiska kärnkraftverket är så nära man kan komma det gamla Sovjetunionen. Fredrik Wadström kallar staden vår tids Pompeji.

Det är ett lysande reportage, kunnigt, suggesstivt och uppfodrande. Varje Stalkerälskare kommer att känna igen sig och förstå att den här katastrofen berör existensens villkor.