Zadie Smith: ”Each morning I struggle to find a seat in the packed university library in which I write this, despite the fact that every single student in here could be at home in front of their MacBook browsing Google Books.”

I Linköping träffade jag Pavel på biblioteket. Vi satt i deras utmärkta om än enkla café och pratade om livets glädjen och påfrestningar. Sedan tog vi en tur bland böckerna, insåg att det fanns mycket mer att läsa än vi någonsin kunde hinna med och tyckte nog att det var rätt skönt egentligen. Biblioteket låg alldeles nära Domkyrkan och stadens centrum, bra ställe att stanna till när jag cyklade hem från Regionsjukhuset. Det var tidigt 1980-tal och jag skulle snart lämna Linköping.
I september 1996 brann Linköpings bibliotek. Tvåvåningsdelen kollapsade av bristfällig konstruktion efter en halvtimme när det borde stått emot elden minst en timme. Jag fick nyheten under besök på en gård på Kinnekulle, i Västergötland alltså, på andra sidan Vättern och mentalt i ett annat land.
Jag berättade upprört om branden för en västgöte som blev alldeles förfärad tills han insåg att det var i Linköping biblioteket brunnit. ”Jaså” sa han i ett lättat tonfall, ”jag tyckte att du sa Lidköping”.

Vad lär vi av detta:
1 Att det nära betyder mer än det fjärran, inte så konstigt
2 Att bibliotek är något som många bryr sig om och följaktligen blir uppbragta och ledsna när bibliotek brinner ner.
Så först sörjde man ett tag i Linköping, sedan byggde man upp igen och nu lär man ha ett väldigt fint bibliotek.