”Is monarchy a suitable institution for a grown-up nation? I don’t know.” Skriver Hilary Mantel, kunglig litterär dissektionist, i “London review of books” (4/13).
Monarkin är för Mantel alltså mindre en fråga om dess berättigande och mer en fråga om vad den gör med oss människor.
När prinsessan Diana sommaren 1981 steg ur bröllopsvagnen så började hennes förvandling. Inte oväntat kom hennes klänning först ut, ”like a flow of liquid, like ectoplasm emerging from the orifices of a medium”. Diana med sin förmåga att behålla sin upphöjda trotsighet påminde människor, vid sin död om inte förr, om deras egna livsförstelningar. Om Diana var fångad mellan sina egna förmågor och den omöjliga upphöjda roll hon skulle uppfylla så var kanske sorgen vid hennes död ett uttryck för egna brustna förhoppningar. Med Diana blev tillvarons alltför stora kompromisser synliga.
Monarkin borde inte behövas i ett ”modernt” samhälle, människor borde vara befriade från sin underdånighet. Problemet är att samhället inte är modernt, människor är en sorts arkeologi av gångna tiders psykologier där avlagringarna är mer eller mindre tjocka, som hjärnan med sina olikgamla delar.
Om vi för ett ögonblick kastar oss ut i det demokratiska tänkandets sfär så blir monarkin en orimlighet. Hilary Mantel väjer för frågan som så många gör, viktigare saker finns att göra…
Men om nu monarkin är odemokratisk, och så vad är det då monarkin gör med oss människor? Hilary Mantel ser ett förklarat långt ögonblick hos den mer än kungliga prinsessan Diana. De kungliga är annars vanligtvis förvisade till att vara beklädda kroppsdelar som upprätthåller mångas drömmar om ett annat liv. Kan tänka att denna ytlighet inte är så farlig för oss, kan tänka att vi gillar och tål lite illvilligt skvaller som en del av vardagslivet, kan tänka att vad skulle vi prata om annars? Vi kanske får tåla att vi gärna förfaller som Hilary Mantel skriver: ”We are ready at any moment to rip away the veil of respect, and treat royal persons in an inhuman way, making them not more than us but less than us, not really human at all.”
Huvudargumenten för att byta ut monarkin är demokratiska men låt oss inte underskatta självbedrägerierna.