Det står 5-4 till republikanerna och Ruth Bader Ginzburg är över åttio. När ska denna Bill Clintontillsatta domare i Högsta domstolen sluta?!
När jämställdheten mellan män och kvinnor i USA har ökat under de senaste årtiondena så är Ruth Ginzburg en av arkitekterna. Hon har skrivit fler lagförslag baserade på individuella ”cases” än någon annan domare. Redan innan hon blev HD-domare var hon mycket aktiv och skrev långa komplicerade förslag till ändringar av lagar som just inom ett avgränsat område ökade kvinnors jämställdhet. Hennes övertygelse att detta gradvisa förbättrande av kvinnors ställning var den nödvändiga metoden för att nå framgång. Ett stort omfattande förslag om kvinnlig jämställdhet hade mött sådant motstånd under 70-och 80-talet att det aldrig gått igenom berättar hon i en intervju i The New Yorker (6 mars 2013).
Högsta domstolen i USA är en märklig inrättning. Den amerikanska konstitutionen bygger på maktdelning mellan kongressen, presidenten och högsta domstolen. HD prövar kongressens lagförslag och bedömer om de är förenliga med den nu över tvåhundra år gamla konstitutionen (och dess viktiga tillägg – amendments). Domarna är utsedda av presidenten och sitter på livstid om de inte vill avgå av hälsoskäl. Presidentens partitillhörighet avgör om det blir en domare med liberala eller konservativa värderingar. På så sätt förlänger den sittande presidenten sin maktställning in i framtiden. Den nuvarande ordföranden, John Roberts, utsågs av George W Bush, och är förutom relativt ung också traditionellt konservativ och mycket skarptänkt. Om HD åter kommer att pröva delstaternas rätt att besluta om sina egna lagar i abortfrågan blir abortmotståndaren Roberts´ argumentation viktig.
De senaste årtiondena har HD alltmer polariserats och ofta slutar kontroversiella domslut med 5-4, ofta i republikansk favör. Att Barack Obamas sjukvårdsreform, som ändå utesluter många amerikaner från mer än akut sjukvård, trots allt inte stoppades i HD berodde på att John Roberts mycket överraskande röstade för Obamas förslag sedan han bedömt att det kunde ses som en beskattning snarare än en inskränkning i amerikanska medborgares valfrihet som republikaner i allmänhet ansåg.
HD är alltså inte den oberoende instans som den inrättades för att vara. Det är nu kanske inte så förvånande. Att det skulle finnas för människor viktiga områden som inte har en politisk, fördelningspolitisk, aspekt och skulle kunna avgöras av en oberoende domstol är en idealistisk inställning som inte tycks glömma de intressemotsättningar som finns i ett samhälle. Tanken med HD är ändå god. Den tvingar fram en genomtänkt och tydlig argumentation och den använder sig av människor som är tränade att argumentera. Om man skulle önska sig något så vore det ett större deltagande av människor som inte bara är juridiska skarpingar.
För en juridisk skarping är just Ruth Ginzburg. Hennes envetna arbete, omsorgsfullt argumenterande i konkreta rättsfall, har troligen varit viktigt för jämställdheten mellan könen i USA. Dessa nio HD-personers förmåga att argumentera är ännu så länge av stor betydelse för världens politiska utveckling. En späd gammal kvinna har ännu en viss makt, jag tror att vi ska gilla det.