Åter vid Peter den stores stad vid Neva

Oslo, Stockholm, Helsingfors och Sankt Petersburg ligger alla nära 60:e breddgraden. Vi svenskar kan alltså tänkas bo på i dessa fyra stora städer om vi mest tänker på klimatet. Fast Sankt Petersburg är kallare, kanske är det Golfströmmen som värmer upp Oslo?

Det är bara 76 mil till Sankt Petersburg från Arlanda, kortare än till Luleå.

När vi landar på Pulkovoflygplatsen och jag går ur planet får jag solen i ögonen och kylan biter till. Sen är det slut med både sol och kyla och det blir mest svenskt dimklimat såhär i slutet av oktober.

Georgij hämtade oss på flygplatsen och som vår svensktalande guide började han förstås med Belägringsmuseet. Det ligger strategiskt placerat på stora autostradan in mot centrum och berättar om 900 dagars motstånd mot tysk belägring 1941-44.

Jag var i stan 1969. Då hette den Leningrad, var Sovjets nästa största stad med fyra miljoner invånare. Fortfarande är den näst störst men lär ha ökat till fem miljoner människor och 1.6 miljoner bilar. Nu är den rysk sen Sovjetunionen upplöstes 1991. och namnet ändrades efter en folkomröstning med knapp seger för det gamla tsarnamnet.

Då 1969 reste jag med SJs motorsällskap, en märklig förening för bilintresserade järnvägsanställda. Det var min far som var vid SJ och därför fick jag följa med. Då skrev jag i min reseberättelse i tidningen Fronten att vi sett kryssaren Aurora som avlossade det skott som startade stormningen av Vinterpalatset oktober 1917. Den här gången låg Aurora på varv och vi funderade lite över vilken status ryska revolutionen nu har?

Det var jag och sonen Rasmus som på egen hand reste. Nåja, på egen hand, Rysslandsresors Natasha och Georgij löste alla praktiska problem så vi flöt lätt genom tillvaron dessa fem dagar. Vi bodde på Nevsky Grand, ett anspråkslöst hotell som ligger hundra meter från Nevsky Prospect. Den 3 km långa huvudgatan påminner om Kungsportsavenyn i Göteborg, bred, trafikerad och fylld av folk hela tiden. Affärskedjor från väst och många klädda som hipsters. Men går man bara några kvarter därifrån blir det tommare på gatorna som fortfarande är breda med 5-6-våningshus med välputsade fasader.

Den ryska medelinkomsten är omkring 5000 kronor. Skatten är rak på 13%, oligarkerna har samma skattesats som de lågavlönade, tex sjuksköterskor som tjänar 2500 kronor. De kan trösta sig med billig bensin som kostar 7 kronor litern men vi fick inte intrycket att prisnivån är så mycket lägre att det ens i närheten kompenserar för låga löner. Men uppenbarligen finns det många som tjänar bra, varuutbudet och bilarna var tydliga tecken på det. Lite grann kan nog Putins regim bekymra sig. Råoljepriset har ju gått ner med 25% och det har varit med stigande levnadsstandard efter ett mycket fattigt 1990-tal som Putinregimen köpt sig makt.

Den ryska mat vi råkade ut för var faktiskt inget vidare. Tre eller fyra rätter är vanligt. En sallad, lite trist och utan kryddor, rysk borstj med eller utan rödbetor men också lågt kryddad är acceptabelt innan huvudrätten som ofta var trist kött med burkärtor och överkokt potatis. Lite glass efteråt. Det ryska ölet Baltica är definitivt värt att varna för, surt, smaklöst. Måltiden kunde lyftas av ett glas av den mycket goda ryska vodkan Standard eller Tsarovskaya (hur kan det vara möjligt att sälja Absolut vodka?). Nå en gång åt vi gott men det var på en georgisk restaurang där vi dock blev lurade på en utlovad rabatt.

Nån amerikansk eller svensk charmkurs är det få som verkar ha gått. Sura, arga, tillrättavisande tjänstekvinnor och några män som dock uppträder korrekt utan inställsamhet eller försöker pracka på en saker. Jag kan acceptera den hållningen även om man ibland fick pusta lite. Det ryska samhället verkar också ha löst problemet med tiggare som stör friden, det är antagligen förbjudet att tigga eller så kan de inte ta sig in till storstan, vi såg i alla fall inga tiggare. Skönt med lite repression…

Befann vi oss i ett land berett på erövringskrig? Det kunde vi inte bedöma, det vore ett allvarligt misstag att dra några slutsatser som turist utan verklig insyn. I Tyskland i slutet av 1930-talet syntes heller inte så mycket på huvudstadens gator.

I en turistaffär råkade jag i en lätt upphetsad diskussion med en försäljare som hade mycket svårt att förstå att det fanns något kritiskt att säga om Putin. Fast på ett annat ställe uttryckte sig en yngre kille ironiskt nedlåtande mot regimen.

Neva förresten, få städer har en så jättelik flod som går rakt genom staden och få städer har lika många statyer av sin grundare, tsar Peter året 1703.