Ja jag vet. Dom flesta ligger på stranden och blir allt rödare, brunare och vackrare. Själv har jag kvar min sjukligt bleka hud.
Jag ligger hellre i Andamanhavets vatten. Du kan ligga på rygg, röra dig lite lätt och stirra upp mot solen. Efter en stund vänder du runt och simmar rakt utåt, mot Indien, och det är som att vara i mjukt dun, du flyter fram och fryser inte i det 30-gradiga vattnet. Sen kan du stanna där nån timme.
Så jag har ännu inte förstått efter två veckor varför man ligger i sanden när man kan ligga i vattnet. Människan är en vattenvarelse.
Det är långt ifrån varje dag som jag kastar ett öga i Björns blogg. Därtill är den alltför sporadisk eller oregelbunden. Men denna februarimånad lyses upp av Björn med stimulerande och originella reseberättelser från Thailand!