Varannan vecka får jag The New York Review of Books i brevlådan. Senaste numret är som de flesta på drygt åttio sidor i A3-fomat på tjockt tidningspapper. En riktig tidskrift, oldfashioned och mycket välredigerad.

Varje nummer har 15-20 långa artiklar som det tar minst en halvtimme vardera att läsa. De flesta artiklarna rör amerikanska förhållanden och är av mindre intresse för mig. Men jag brukar läsa 2-3 artiklar noggrant och några till mer extensivt.

I numret 2 April 2015 finns två mycket intressanta saker.

Numrets första artikel är ofta nåt extra och den här gången skriverThomas Powers om ”American Sniper”, både boken av Chris Kyle själv (han pricksköt till döds 160 unga människor i Irak) och Clint Eastwoods film. Powers analys utmynnar i att Kyle möjligen dog med rent samvete men att  Eastwoods film är moraliskt komplex och att ”deliberate kill is a heck of a thing”.

En riktig textpärla är Shakespeareutgivaren Stehen Greenblatts reseberättele – ”Shakespeare in Tehran” – om hur han föreläste i Teheran om King Lear och Hamlet. Han berättar om förtrycket och spionerna i 1500-talets England och de som lyssnar på univeristetet (studenter, forskare och regeringens agenter) får inte höra ett ord om dagens Iran men ändå kan dra sina egna slutsatser. Greenblatt får också avancerade och kunniga frågor från chadorklädda kvinnliga studenter. Och både han och vi läsare förstår att motståndet mot regimen kommer inifrån. En hoppfull text.

PS jag kunde inte låta bli att leta upp ett avsnitt av ”Rawhide” med en ung Clint Eastwood.Sällan har ett bekymrat ansikte setts i så många närbilder. ”Prärie” som var den svenska titeln gjordes i 217 avsnitt i början av 1960-talet och även om jag inte såg alla så var den en av mina favoriter, cowboys som drev kor och bekämpade skurkar.