Det sägs ibland att det saknas skribenter som har bredd i sin internationella beläsenhet och som likt den Artur Lundkvist som på 50-och 60-talet presenterade amerikanska och latinamerikanska författarskap för en svensk publik. Om JMG Le Clezio skrev Lundkvist i slutet av 60-talet att han hade ”en kosmiskt präglad naturupplevelse som ställer honom utanför samhället”. Framsynt att lyfta fram hans författarskap då.

Introduktörerna finns dock men har nog blivit mindre synliga. Kristoffer Leandoer är en sådan. Han har skrivit om bland annat franska författarskap; också Le Clezio och Patrick Modiano och så den kanske intressantaste av de nya; Michel Houllebecq.

I Svenska Dagbladets understreckare den 4 augusti presenterar han ”The Faerie Queene” som är skrivet samtida med Shakespeare. Edmund Spenser avsåg med jätteverket att ”hela världen” med dess dygder i nutid och forntid skulle skildras. Det gick förstås inte och verket blev jättelikt men oavslutat.

Kristoffer Leandoer uppmanar knappast till läsning av den vackra drottningen utan snarare lyfter fram och följer Spensers nioradiga versmått från 1500-talets slut via Byron, Keats och Shelley.

Shelley skriver gravdikten ”Adonais” över John Keats och raderna ”Peace, peace! he is not dead…he has awakened from the dream of life” når en jättepublik 1969 i Hyde Park när Mick Jagger läser över sin döde bandpartner Brian Jones.

Sedan påminner Kristoffer Leandoer om Apan i Narnia som hade en förebild i en rådgivare till drottning Elisabet.

Att inte ha alla sambanden klara för sig är ju högst rimligt, att bekämpa nationell och tidslig isolering är ännu rimligare. Leandoers bok ”Huset som Proust byggde” är från 2007.