Filmbolaget Ealing lyckades rekrytera skotten Alexander Mackendrick i slutet av 1940-talet. Han regisserade tre komedier som fortfarande är bland det roligaste, och smartaste, man kan se på film. Jag såg alla tre när jag var 15 och har nu sett om dem , lika road och lika oroad som då.

På en liten ö i Hebriderna tar whiskyn slut, världskriget pågår, och hela samhället avstannar. Ett skepp lastat med massor av whiskylådor strandar och hela byn mobiliserar och hämtar in whiskyn. Lokala engelska polisen misslyckas trots idoga försök att förhindra ”stölden”. Glädje utbryter, det sups både med måtta och utan. ”Massor av whisky” är en film med glimten i ögat hela tiden, upprorisk mot makten från London och driver med det sluga småfolket.

”Mannen i den vita kostymen” handlar om en kemist (Alec Guiness) som i laboratoriet uppfinner en outslitlig tygfiber. Både kapitalägarna och fackföreningen hotas när jobben kan försvinna. Sällan har det ekonomiska systemet satirtecknats så lättsamt och träffande på samma gång. Filmen nekar sig inte heller humorgrepp från amerikansk 10-talsslapstick.

”Ladykillers” kan man i höst se på Oscars i Stockholm med Jonas Karlsson. Den sataniska gängledaren spelades då på 1950-talet av Alec Guiness, en förvandlingens mästare. I filmen (finns fö en bröderna Coen-versionockså) är Katie Johnson obetalbar som den rättrådiga och lite naiva gamla damen. Ärlighet varar längst kan tyckas, fast som vanligt hos Mackendrick vänds allt upp och ner i slutet.

Det gemensamma hos filmerna är driften med dubbelmoralisk engelsk artighet. Ingen kommer undan med äran i behåll.