Vårfest i Fröbelstugan 25 maj 1960, Södra Promenaden Norrköping. Lekskola där jag gick hösten 1958-våren 1961, mån-fre kl 13-16.

Friedrich Fröbel (Thuringen) 1782-1852 startade Kindergarten med allsidig harmonisk utveckling av människans förmögenheter som uppfostrans viktigaste mål. ”The kindergarten program was designed to meet children’s needs for physical activity, sensory awareness, creative expression, exploration of ideas and concepts, the pleasure of singing, and the experience of living among others. His educational approach was for “self-activity,” the idea that allowed the child to be led by his own interests and to freely explore them. The teacher became a guide rather than a lecturer.” (Nichols, Rachel. “Friedrich Froebel: Founder of the First Kindergarten.” HubPages.com. < http://hubpages.com/hub/Friedrich-Froebel-Founder-of-the-First-Kindergarten > 21 Dec. 2010.).

Så var det också; trädgård där vi odlade under våren, fri utelek, sång, många instrument, utklädning, spel, snickeri, kök. Varje dag en samling där vi satt på golvet och lyssnade på fröken, sjöng och sen fick vi till musik trippa, smyga bort till orkesterplatsen där instrumenten delades ut. Jag fick ofta kastanjetter, ibland tamburin. Aldrig att någon ombads hålla tyst som senare i småskolan under psalmsången.

Så här i efterhand bedömer jag att Fröbelpedagogiken (uppblandad med Montessori och i Norrköping initierad av makarna Moberg första decennierna av 1900-talet) som frigörande.

Den har gett mig en grundläggande självkänsla i rörelse (idrott), konstnärliga uttryck (rytm, olika instrument) som skolan och dansskolan ändå inte lyckades förstöra, tillverkning (träleksaker i snickeriet, arbete i köket). Leken utomhus var fri i den meningen att ingen sa vad vi skulle göra men det fanns alltid fröknar närvarande.

Särskilt minns jag den respektfulla tonen när man pratade med barnen. Varje samling, 13.30, med lärarinnan var ett äventyr, vad som helst kunde hända. Fröbelstugan var en plats utan ångest. Jag har sedan sett att dagens svenska förskoleverksamhet bygger på den här antiauktoritära och frigörande traditionen.

Så här i efterhand upplever jag att 4-6-årsåldern var den tid i livet då tillvaron öppnade sig, då allting var möjligt, en sorts dröm om hur tillvaron kunde vara.