Karl Ove Knausgård skrev en årstidsserie (2016-16)där han försökte beskriva årstidsfenomen i detalj. Bäst blev det när beskrivningarna fick hustruns depression som fond.

Ali Smith har troligen inte haft Knausgård som inspiration till sina årstidsböcker. I intervjuer har hon sagt att det är ett projekt hon funderat på i tjugo år. Nu har tre delar kommit ut och med den tydliga ambitionen att fånga en tidsanda, i Storbrittanien, och skriva färdigt och publicera snabbt.

Böckerna om höste, vintern och våren har inte samma huvudpersoner men de alla kan inte frigöra sig från det prövande politiska obehaget, den engelska postbrexitmiljön. Jag funderar över svenska motsvarigheter men kommer inget på, en förklaring kan vara att Sverige på många sätt är annorlunda än Great Britain, klassamhället är inte lika inpyrt, krigenoch kolonialismen är inte vår arvedel på alls samma sätt. Kanske är det därför Ali Smiths språkligt och begreppsligt avancerade böcker blir så nödvändiga och så tillgängliga att läsa genom en genomgående engagerad ton, läsaren överges aldrig.

”All across the country there was misery and rejoicing” står det i ”Autumn” och för att ingen ska komma undan så upprepas mantrat ”it was the worst of times”. Dagarna efter Brexitomröstningen attackeras utlänningar, ett spanskt par i en taxikö får höra ”go back to Europe”. Men det ”was also the best of times”, åtminstone är det den känslan som Ali Smith är ute efter att gestalta. Någon låter det spanska paret gå före i taxikön.

”Winter” handlar om en äldre kvinna Sophia som i början av boken besöker optikern och är synnerligen otrevlig vid synundersökningen. Jag fattar antipati mot henne som långsamt vänds när hennes ensamhet och begynnande demenssjukdom framträder.

I ”Winter” finns en anekdot om en mördare och en präst som på ett fyndigt vis fångar vad som är prästens tystnadsplikt och vad som inte är tystnadsplikt.

En fredsockupation av en amerikansk militärbas England 1981 skildras psykologiskt från både ockupanternas och militärernas sida. Motståndets praktiska vedermödor blir en sorts nödvändighet för ett samhälles självbeskrivning, en påminnelse om etikens betydelse för en stats legitimitet. Men Smith är inte ett dugg nostalgisk. Som en motbild till andra världskrigets skador på alla, även de som inte varmed.

”Spring” är den hittills starkaste delen. Den handlar om sorg (65-årige Richards), det svåra dagliga arbetet (Brittany som arbetar på ett ”förvar”) och livskraften (en tolvårig svart flicka vars mamma väntar på utvisning). Denna udda trio förs samman under märkliga omständigheter och Ali Smith lyckas göra det osannolika trovärdigt och hoppfullt – ”it was the best of times”.

Också här finns en kort berättelse, en man som som varit manager för en stor affär som gått i konkurs och som inte har ett usb-minne att sälja och hur det symboliskt är en sorts yttersta förnedring. En av flera små berättelser som gestaltar inlevelse.

En kvinna får ett mottagningsbrev som inleds med ”Welcome to a country in which you are not welcome”. Man kan läsa Ali Smiths tre årstidsböcker som ett svar på denna ”unwelcomeness” genom att människorna tänker bättre än dom tvingas handla och lyfter sig själva till något de inte trott att de skulle göra.