Statistisk årsbok Norrköping

Jag bodde mellan 10 och 19 års ålder på Albrektsvägen i Norrköping i en tvåvåningslägenhet högst upp. Mitt rum låg på nedre våningen. Där hade jag en bokhylla med glasdörrar. En del av mina böcker fanns dock på övre våningen i ett hörn av det stora rummet där jag, pappa och mamma tillbringade flera timmar varje kväll framför TVn. Ju äldre jag blev desto mindre tid framför TVn och desto mer vid bokhyllan.

Längst ner stod böcker i större format och jag satt på golvet och läste Statistisk årsbok, om Norrköping och om Sverige. De blev fortsättningen på kortspelet ”Sveriges städer” där jag lärde mig alla 133 städerna, deras invånarantal och landskap.

Att tänka i siffror blev det självklara. Senare har siffrorna ersatts av något annat, något mer svårgripbart och ofta något viktigare. Fortfarande tänker jag i siffror, de utövar sin enkelhet, sin exakthet och sin makt. Ibland tänker jag att statistiken används av dem som utövar makt, förrädiskt som en artikel i ”The Economist”.

Jag gick i sjuan då jag läste statistiska årsböcker.