En gång såg jag Mats Kolmisoppi på Skövde filmfestival. En av Skövdes två då dagliga tidningar skrev att en författare flyttat till Skövde. Han blev dock inte kvar så länge. Han var väl inte så intresserad av handboll.

Jag skäms lite för att jag inte besökt årets filmfestival i Skövde. Filmprogrammet såg riktigt lockande ut. Bra gjort Föreningen Skövde Filmfestival med ordförande Owe Johansson Åberg.

Första filmfestivalen 1991 tog Solveig med då 6-årige Rasmus och såg ”Dumbo” . Jag vet inte om det lämnade något bestående minne. En vecka senare tog jag med honom på Stefan Jarls ”Goda människor”.  En hård skolning.

Festivalen växte sedan. Det här var tidigt i hemmabiotiden, utbudet var begränsat och filmer av Chen Kaige och ”Den röda lyktan” lockade köer till Cosmorama runt gathörnet.

Mitt absoluta toppår var 2001. Då såg jag film som jag inte gjort sen ungdomen. En dag i slutet av april kulminerade allt.

Till biografen Saga tog jag med Cajsa och Isak på ”Hundhotellet”, fortfarande en svensk ”humanistisk” serierysare av Per Åhlin. På Odeon gick Herrklubben och såg ”Key Largo”, jag minns ännu hur vindarna på Floridas spets blåste mot oss i knivskarpt svartvitt och Humphrey Bogart, Lauren Bacall och Edvard G Robinson gestaltade tre helt olika temperament – lugn, livskraft och ångest. Bättre film fanns inte just då.

Efter en matpaus följde ”Trolösa” på Cosmorama och jag fick försvara Liv Ullman mot de övrigas Bergmankomplex. Om Håkan somnade minns jag inte men det hade han i alla gjort några år tidigare på Robert Altmans ”Short cuts” som han med rätta prisat men inte orkat med en andra gång.

Framåt sena kvällen Väcktes vi alla av klasskampen och humorn i franska ”Överflödiga människor” av Laurent Cantet. Vakenheten räckte till att möta upp med Rasmus och Christian Hoel i sena natten på Cosmorama och Sofia Coppolas ”Virgin suicides”, en förebådan av vad som skulle komma från Gudfaderndottern. Herrklubben var dock knäckt och frågan är om vi nånsin hämtade oss från den kvällen. Sen har det mest blivit en film i taget, en skam för en cineast!