Tre bra Sommarprogram har jag lyssnat på – Yngwie Malmsten, John Guidetti och Petter Stordalen.
Bra i den meningen att de har berättat om sina liv och ambitioner med stor kraft och entusiasm och med en avsevärd retorisk förmåga.
Yngwie Malmsten; hårdrockare med influenser från klassisk musik och gitarrvirtuos, John Guidetti; ung fotbollsspelare i Feyenoord och Petter Stordalen; mycket expansiv hotellägare med nyvunnen ekologisk frälsning.
Alla tre har att bli bäst som mål och maler på med magnifik egocentricitet. En viss självkritik, om det som varit men aldrig om det nuvarande, kan ibland skymta fram. Andra människor i programmen får sin plats bara som inspiratörer och stöttepelare (pappa, mamma, manager) och inte i sin egen rätt.
Att på något sätt för ens en kort stund kasta en blick från sidan på sig själv eller visa lite ödmjukhet (sentimentalt gråtande blir mest manipulativt) finns inte tillstymmelse till hos dessa entreprenörer.
Andra Sommarprogram har mest varit trista och jag har inte hört mycket av varken livsvisdom eller humor. Men det kanske kommer eller så har Du hört?
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
Hammarlund Kina om 1968 II politik Isak Landström om 1968 ett Solveig Wanland om Några böcker från 2021 bjornlandstrom om Fem böcker som varnar för aukt… KristianSvenberg om Fem böcker som varnar för aukt… Arkiv
- november 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- februari 2023
- december 2021
- februari 2021
- december 2020
- februari 2020
- oktober 2019
- juni 2019
- april 2019
- december 2018
- augusti 2018
- maj 2018
- mars 2018
- februari 2018
- oktober 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- januari 2017
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- april 2016
- januari 2016
- augusti 2015
- april 2015
- mars 2015
- februari 2015
- januari 2015
- november 2014
- september 2014
- juli 2014
- april 2014
- mars 2014
- januari 2014
- november 2013
- oktober 2013
- mars 2013
- januari 2013
- november 2012
- oktober 2012
- augusti 2012
- juli 2012
- maj 2012
- april 2012
- februari 2012
- januari 2012
- november 2011
- oktober 2011
- augusti 2011
- juli 2011
- juni 2011
- maj 2011
- april 2011
- mars 2011
- februari 2011
- januari 2011
Kategorier
Meta
Jo ett roligt Sommar hittills; Klara Zimmergren berättar galghumoristiskt om att inte kunna få barn, arg på alla hurtar och psykologiserande rådgivare är hon också.
Daniel Sjölin bäst hittills, när gubbstrutten såg sig själv i spegeln, dvs när Ny Demokrati förvred huvudet på ”verklighetens folk”
Daniel Sjölin förklarade faktiskt bra vad som väckte honom från att vara en reaktionär gubbstrutt. Det var när Bert Karlsson och Ian Wachtmeister argumenterade förrädiskt åren 1991-92 och attraherade med ”ja fast jag tycker ändå att det går för långt…” och vanligt folk slutade ta ansvar för vad dom slarvigt sa. Jag kan fortfarande känna en viss skam för min svaga motargumentation, hummade motsträvigt och sa något om att riktigt så är det kanske inte, när en läkarkollegas hustru i Skanör som varit på ett Ny Demokrati-möte i Falsterbo sa att ”Dom kommer ju i alla fall med något nytt och så är dom rätt roliga”. Inte faen var dom roliga.