Bästa filmer jag sett 2015

första gången
Birdman
Umberto D, Vittorio de Sica 1952, en rörande scen med en liten hund och fattigdomens helvete
Mad Max: Fury road, den nya trenden i mainstreamfilmer där kvinnor har en ledande actionroll (Star wars: the force awakens)
Leviathan; befäster bilden av Ryssland som ett korrumperat samhälle
Dheepan, en korsning mellan engagerad socialrealism och Terminator

och så några jag såg om för att de är så bra
Bladerunner, om att försöka förstå andra som inte är som man själv
Brief Encounter, passion på järnvägsrestaurang, som att se Hitchcock och slippa det pålagda mordet, tätt gestaltat av David Lean
Five easy pieces, Jack Nicholson lysande och med oerhörd existentiell laddning. Ett av de stora filmiska mästerverken. Innehåller många olika moment av filmberättande.

Teater i levande livet 2015
Ibsens En folkefiende på Dramaten, har sett den i flera uppsättningar, Leif Andree är kanske inte den trovärdige Doktor Stockmann men intensivare och galnare än de flesta, man skulle önska lite mer av honom hos många opassionerade läkare
Slutspel av Samuel Beckett på Klarateatern, nåja verkligen dystert, lars Lind som Clov gestaltar återhållen aggressivitet så finstämt
Maria Stuart av Friedrich Schiller på Dramaten
Markisinnan de Sade av Yukio Mishima på Dramaten, tänk att den reaktionäre Mishima kunde skriva ett så kvinnofrigörande drama
jo det saknas förstås nåt nyskrivet men det beror nog mer på mig än vad som funnits att se på teater

Böcker som gjort starkast intryck 2015
Twist av Klas Östergren, ändå inte riktigt så bra som han kan
Liv till varje pris av Kristina Sandberg, bättre än du tror när du läst en bit
Plattform och Underkastelse av Michel Houllebecq, mest för att han skriver med sådan extrem närvaro
The heart of the matter Graham Greene från 1948, så otidsenlig men så skarpt iakttagen och lite melodramatisk
Capital av Thomas Pikketty, plötsligt ljusnar, i den där betydelsen när något går upp för en, bilden av de senaste hundra årens historia och ojämlikheten framstår som monstruös, fö är boken rolig och lärd
Pesten av Albert Camus, något för alla och särskilt för läkarstudenter, om sjukdomar, sjukvårdsorganisation och människors rädsla och människors mod
Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj, nu förstår jag varför unga kvinnor i Sovjet 1941 vill till fronten som ju egentligen är förenat med livsfara. En sorts exempel på Johan asplunds begrepp ”social responsivitet”. Forskare som vill arbeta med kvalitativa metoder har saker att lära av Aleksijevitj.
Spådomen av Agneta Pleijel, koncentrerad och spännande undersökning av det unga självet snarare än biografi

vad är det jag saknar: bra deckare, finns det några? bra sf, de finns antagligen, skarpa berättelser av vardagen i sverige, dom finns säkert också, det är nog bara jag som inte läst dem…